På natten bildas glittrande vattendroppar på växtens blad och man trodde tidigare att det var dagg. Men dropparna bildas genom att bladens överkanter utsöndrar vatten på natten och vattnet rinner sedan ned till bladens mitt.
Hela örten används, d.v.s allt utom roten. Den innehåller sex till åtta procent garvämnen. Dessutom innehåller daggkåpa saponiner, bitterämne och eterisk olja.
Garvämnen har en sammandragande effekt på hud och slemhinnor. Anledningen är att ämnena ändrar strukturen hos proteiner, vilket gör att de övre lagren av vävnad drar ihop sig och stelnar. Genom denna effekt kan garvämnen från daggkåpa täta små ytliga sår på huden eller munslemhinnan.
Te av daggkåpa hjälper mot mild diarré orsakad av mag-/tarmbakterier. Garvämnens sammandragande effekt på tarmslemhinnan gör det svårare för bakterier att tränga in och inflammera dem.
Kvinnor använder daggkåpa te mot menstruationsrubbningar (att stilla blödning, exempelvis riklig menstruation) och klimakteriebesvär.
OBS: Där kommer upp discussioner då och då om man ska använda bara Alchemilla vulgaris eller även Alchemilla mellis (Jättedaggkåpa). Jag brukar bara använda Alchemilla vulgaris, som man hittar vild eller så klart kan även odla (här är jag lite mer traditionellt
).