Även i slutet av november kan vi fortfarande samla många vilda ätbara blad. Jag har sammanställt fem av mina favoriter tillsammans med kännetecken för identifiering av bladen. Smaklig måltid.
Beskrivning av smak och blad
- Björnbär | Smak: Först lite något liknande grönt te, senare lätta toner av bär
- Fjäderliknande, 3-5 eller 7-fingrade, mörkgröna på ovansidan, ljusare på undersidan.
- Bladen släpps inte på hösten. Björnbärsbladen är rika på garvsyror, innehåller flavonoider, spår av eterisk olja och organiska ämnen.
- Björnbärsblad kan fermenteras och sen användas som te.
- Maskros | Smak: Smak: Örtig; äldre blad är vanligtvis bittra.
- Bladen är oftast långa och lansettformig, med tandade kanter.
- Maskrosblad är goda i sallader.
- Brännässla | Smak: Mild, spenatliknande
- Bladen är oftast spetsiga och äggrunda till ovala i formen.
- Bladytan är täckt med små hår, kallade brännhår, som innehåller irriterande ämnen. När dessa hår vidrörs kan de orsaka hudirritation och en brännande känsla.
- Bladen av brännässlor är nyttiga i gröna smoothies.
- Jordreva | Smak: Mynta, har en getig underton
- Bladet är hjärtformat eller njurformat, oregelbunden tandning längskanten.
- Gör gärna en örtolja med bladen från jordreva.
- Våtarv |Smak: Liknande ärtor, särskilt de unga och övre bladen.
- Bladskivorna är äggrunda och spetsiga. Hjärtbladen är vanligtvis ovala med en spetsig topp.
- Våtarvbladen är en fin topping för din ostmacka.