Brunört
Brunört (Prunella vulgaris) är en fascinerande men relativt osynlig växt som är utbredd i Europa, Nordamerika och delar av Asien. Den tillhör familjen kransblommiga (Lamiaceae).
Brunört heter ”heal-all” på engelska, och namnet säger verkligen mycket om dess rykte som en medicinalväxt.
Det är således en stor lycka att hitta brunört i gräsmattan.
Som vildväxande ört passar brunört för vildblomsterängar och andra naturnära planteringar där självutsäde inte stör. Den passar även för omfattande takträdgårdar. Istället för att bekämpa ”ogräset” kan du använda det målinriktat som fyllnadsmaterial i fogarna. Oavsett om det är på terrassen eller i trädgårdsgångarna kan du dekorera plattfogarna fint med brunört.
Under medeltiden användes brunört särskilt för behandling av difteri, en infektionssjukdom i övre luftvägarna som numera endast sällan förekommer. De ingående garvämnen, saponiner och flavonoider gör dock brunörten till ett effektivt botemedel mot många besvär även idag, som inflammationer, hög blodtryck och matsmältningsproblem.
John Gerard, engelsk herbalist, sägs ha skrivit om brunörten i 16:e århundradet: ”Det finns ingen bättre sårläkande ört i denna värld.”
Identifieringstips
Höjd
Den blir cirka 5 till 20 centimeter hög och breder ut sig som en matta genom överjordiska utlöpare.
Blad
De fyra till fem centimeter långa bladen är avlånga till lansettformade och lätt tandade längs kanterna. Det översta stjälkbladsparet finns direkt vid basen av blomställningen.
Blomma
Blomningstid. Juli–augusti.
Blombladen är 1 till 1,5 centimeter långa och är oftast blåviolett färgade och bildar ax i toppen.
Växtplats
Ängar, renar, betesmarker, gräsmattor, gårdsplaner, stränder, frodiga skogar.
| Vetenskapligt namn | Prunella vulgaris |
| Familj | Lamiaceae (kransblommiga växter) |
| Skördetid | April – September |
| Andra namn | På grund av att blomaxets form liknar humle, kallas brunörten i vissa landsbygder för ”skogshumle”. |
| Innehåller | antioxidanter, bitterämnen, flavonoider, garvämnen, saponiner, terpener, kamfer |
| Användbara delar | blommor och blad |
| Användning inom örtmedicin | hög blodtryck, diabetes, inflammationer, förkylning, feber, halsinflammationer, halsont, hudinflammationer, mag-tarmproblem, matsmältningsproblem |
| Användning inom hudvård | skärsår, mindre brännskador, blåmärken, munsår |
| Användning inom matlagning | Bladen kan användas färska i sallader eller som dekoration. Bladen har en mild, lätt bitter smak som påminner om mynta. Och självklart är även deras blommor ätbara. |
| Beredning | te, gurgelvatten, dekokt på löven |
| Biologisk mångfald | Deras blommor är rika på nektar och fungerar som värdefull föda för bin, fjärilar och andra insekter. Dessutom gynnas även fåglar av växtens frön som bildas efter blomningen.Deras blommor är rika på nektar och fungerar som värdefull föda för bin, fjärilar och andra insekter. Dessutom gynnas även fåglar av växtens frön som bildas efter blomningen. |
| Varning | inte giftig |
| Förväxling | Rödplister (inte giftig!) |
| Annat | År 2023 utnämndes brunört till årets medicinalväxt i Tyskland. |
Odlingsråd
Den vinterhårda perennen trivs i måttligt torra till fuktiga, väldränerade jordar. Välj en planteringsavstånd på cirka 25 centimeter för den lilla bruna växten. På en kvadratmeter kan upp till 16 växter få plats. Den okrävande brunört behöver knappast någon skötsel och tål även torka ganska bra.
Du kan föröka Prunella vulgaris genom att dela växten. Det är bäst att göra detta på våren eller efter blomningen på hösten.